InspirationVardagsliv

Anpassa dig, annars passar du inte in…

Brukar du fundera på hur mycket man bör anpassa sig? Eller funderar du på hur mycket man ska anpassa sig?

Jag har enormt svårt för att vara som andra tycker att jag ska vara. Jag känner mig liksom trängd in i ett hörn och då slår jag bakut. Jag fungerar precis tvärt emot när folk tycker något. Jag bli sjukt arg, skitsur och nästan lite elak när jag förväntas vara på ett speciellt sätt, just för att det är det man bör. Eller ännu värre, det man ska.

Jag har ett exempel från ett tidigare förhållande när det var ”lag” på att umgås med folk en hel jävla midsommar. Jag hatade att låtsas tycka om min dåvarande sambos killkompisars flickvänner (som jag aldrig träffade annars) och dessutom förväntas stå i köket med dem och skala potatis och duka upp sill. Jag vet att jag försökte fråga min mamma om jag verkligen var tvungen att vara med hela dagen. Kunde jag inte skylla på något? Kunde jag få vara i stallet på förmiddagen och komma lagom till eftermiddagen och middagen? Nej, sa mamma, så gör man inte.

Jag hade sån enorm ångest och hat inför dessa ”event” att jag grät och jag bestämde med mamma och pappa att de skulle komma och hämta mig en viss tid. Då kunde jag ljuga ihop att det är svårt att få tag på taxi en kväll som midsommar och mina föräldrar, som inte dricker mycket, hade ”vägarna förbi” (kl tolv på natten, jo tjena…). Men just detta, att mina föräldrar ställde upp och kom och hämtade mig, gjorde att jag klarade av det och jag visste att det fanns ett slut.

Detta är ett exempel på hur jag hatar att behöva vara som folk förväntar att jag ska. Hatar att bli tillsagd att jobba på ett visst sätt (för det funkar för dem) eller tycka på ett visst sätt (för så ska man tycka) eller acceptera saker jag inte vill acceptera (för att man ska bjuda till…).

”Bjud till” är fan ett ord som inte borde missbrukas eller användas i alla sammanhang man möjligen kan trycka in orden i. Vad ska jag bjuda till för? Jag är inte lagd att bjuda till. Jag mår dåligt, blir skitarg, känner mig trängd och blir sur som bara den.

Vet ni vad det sjuka är? Om jag hade gjort som folk velat, då hade jag aldrig varit där jag är idag. Hade jag lyssnat på ”goda råd” som är gjorda för människor som inte är som jag, då hade jag inte haft något att vara stolt över. Hade jag fogat mig och gjort som människor som vet mycket, bra och ännu bättre, ja, då hade jag surar ihop helt och frågat vad de vill med mig om de ändå ska ändra på mig.

Jag har säkert kört på, eller över någon, men jag vet inte vems fel det är. Är det mitt för att jag gör det eller är det den andre personens fel för att hon låter mig göra det? Ge och ta, ge och ta, men jag måste skapa mitt eget sammanhang och mitt eget mål, det tar jag, ingen ger mig ett företag, ingen ger mig min dröm och ingen ger mig min lycka. Det skapar jag. Jag tar den. Inte från någon annan utan från mitt inre.

Så, när någon vill ändra på dig, ditt sätt att tänka, ditt sätt att vara, ditt sätt att göra saker, är det då inte bättre att den andre personen liksom hittar något annat att ägna sig åt? Varför ska han eller hon ägna sig åt att ändra på dig, du vill ju inte ändra på dig själv…

Share:

4 comments

  1. Yvonne 4 maj, 2014 at 08:42 Svara

    Det var fint skrivet och jag håller med dig. Man måste få vara sig själv med sina fördelar och nackdelar..

  2. Annica Wedin 4 maj, 2014 at 09:18 Svara

    Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag minns att jag även i skolan ifrågasatte mycket. Jag tror faktiskt att det är en bra egenskap att inte bara flyta med i strömmen utan göra det man själv känner att man vill.

  3. Lollo 4 maj, 2014 at 10:00 Svara

    Väldans bra skrivit. Jag vill vara jag med mina egenheter, inte bli nån annan bara för att man ska passa in i den andras umgängen och liv.

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *