Efter mitt förra inlägg fick jag en hel del kommentaren på Facebook om att det är svårt att hålla sitt eget fokus. Att man sitter på framridningen och ser alla andra fina hästar och tänker ”den där kommer vinna”. Jag kan bara säga, jag har gjort precis samma sak!!! Men jag kan också säga att nästan alla gånger så har jag haft fel! Men det största problemet för mig i det här tänket är att jag har redan innan start, både tappat fokus och dessutom ödslat energi på något jag inte kan påverka.

För att påverka det här hos mig själv så fick jag först och främst fundera på varför jag tävlar? Det är väldigt lätt att säga att ”jag tävlar mot mig själv” och ”jag tävlar bara för min egen skull” men det känns som tomma ord. Vad betyder det egentligen? Hur gör jag när jag tävlar mot mig själv, och varför sitter jag då på framridningen och tänker på vem som ska vinna, om jag ändå bara tävlar mot mig själv? Lite dubbelt blir det allt. Det är svårt att tävla mot sig själv och det är svårt att mäta sina prestationer. De procenten du får i en klass av en domare går aldrig att jämföra med samma klass med en annan domare. Och även om du skulle rida samma klass med samma domare så är det svårt att jämföra procenten. Har du haft samma upplägg inför tävlingen? Har hästen fått samma träning? Samma chans till återhämtning? Har du själv laddat lika? Ätit bra, sovit bra? Nej, det går inte att jämföra! Hur tävlar man mot sig själv i något som är väldigt svårt att jämföra? För mig är det enda jag kan jämföra är min känsla! Hur länge i programmet kunde jag och min häst vara tillsammans i vår bubbla? Hur länge var jag och min häst samma bubbla? Hur länge hade jag fysisk styrka att rida i programmet? Hur länge hade jag psykisk styrka att vara med i ridningen? Svårt, riktigt svårt!

Om jag nu får en miss i mitt program (vilket ju händer alla, mer eller mindre) hur reagerar jag då? Hur lång tid grubblar jag på det i själva programmet? Hur påverkar det min inställning till resten av programmet? Hur snabbt är jag tillbaka i bubblan? Ju snabbare jag är tillbaka, ju fler poäng kan jag skrapa ihop.

Jag har gjort så många ritter, där det har känts bra på framridningen och sen har jag blivit inropad på banan eller in i ridhuset och jag blir spänd och stel som en planka. Det första jag gjorde var att kolla upp på läktaren för att kolla vilka som tittade, å sen var tankarna igång, hjärnan snurrade igång och allt fokus som bortblåst.

Nu för tiden så är det roligt att tävla. Det är en ny utmaning varje gång att känna efter hur länge jag klarar av att vara i bubblan. Ibland klarar jag nästan hela programmet, ibland klarar jag bara travprogrammet 🙂 men det ger mig något att jobba på hela tiden.

Min absolut bästa ritt gav mig en vinst, inte bara i min hjärna utan också i resultatlistan, men tro mig, den betydde mest och gjorde mest skillnad i mitt huvud. Jag orkade hålla fokus nästan hela programmet, jag hade fysisk koll på min kropp, jag hade psykisk koll på mina tankar. Jag kunde rida varje rörelse och hade ro att känna efter hur det kändes, ev korrigera något om det behövdes och jag hade också tid och lugn att faktiskt njut av hur bra det kändes.

Men det är svårt, jättesvårt! Och för oss som är hobbyryttare, som tävlar några gånger/termin är det extra svårt, för ibland blir det för långt mellan tävlingarna och man tappar bort lite av känslan och uppdraget. Samtidigt är det kostsamt att tävla. Det kostar både tid, energi och pengar och alla har inte möjligheten. Just då, tycker jag att det är extra viktigt att få en så bra upplevelse som möjligt. Svaret på frågan varför jag tävlar är att jag älskar att lära mig nya saker. Jag gillar att se saker från olika perspektiv och det är otroligt fascinerande hur man kan utveckla sig själv och bli bättre och bättre på svara saker. Jag kommer aldrig bli bäst i världen och det har aldrig varit mitt mål, men jag vill fortsätta bli bättre och bättre. Både på att rida, lära ut och allt där i mellan 🙂

// Mariah  

20131118-213300.jpgRubi redo för ännu ett ridpass.

Share:

1 comment

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *