I dag hände det, det jag väntat länge på och gjort små försök till, nämligen att få sitta på golvet och jobba med killarna i fabriken. De har vägrat att låta mig göra något, inte ens klippa med saxen själv, så idag så satte jag mig på golvet och vägrade gå därifrån. Och så himla kul det är. Jag är ju van att jobba i verkstan och vi jobbar på exakt samma sätt hemma och med samma verktyg, så jag kan min sak, men de har fram tills idag alltid vägrat låta mig röra deras verktyg. Gud, jag trivs så mycket bättre på våning 3 där jag kan fixa och trixa själv och sitta på golvet och klippa, stansa, limma och allt det jag gör hemma.

Det jag och Munna (fabriken tränsansvarige) gjorde idag på våning 3 var ett första försök på ett innovativt, nytt nackstycke. Hmmm, jag kan ju inte hindi och han inte engelska men med med a little help from a friend och lite pekande och viftande så gick det väldigt bra. Munna sa att han skulle lära sig engelska och jag hindi om jag var där och jobbade med honom i två månader, haha. Dock så blev våra försöka rätt så värdelösa, haha, men vi ska både två tänka över natten och sen se om vi får fram något klokt ur våra huvuden i morgon. jag har dock en känsla om att det kommer bli något bra av detta, det känns som vi är det på spåren men herre gud vad svårt det är att få till det. Tänk om ett rakt nackstycke med en lite bredare yta på nacken hade varit anatomiskt, shit vilket lätt jobb jag hade haft. Hemligheten är ju inte att det ska bli bredare över nacken bara, enbart det i sig stjälper snarare än hjälper…

I morgon får vi också se första exemplaret av vår grooming bag, det hanns inte med i dag men den görs under kvällen och jag får se den i morgon. Shit, tänk om det blir skitful, åhhhh, vad jobbigt att behöva vänta. Helst vill jag sitta bredvid och vara med på varje steg i processen, då kan man liksom dra i nödbromsen om man behöver. Nu blir det ”från ax till limpa” utan mellansteg på första utkastet och det gillar jag inte. Men jag håller tummarna…

Arun sa idag till mig att ”du har slutat ta kort på kossorna” och det stämmer, haha. Första gången jag var här så fotade jag alla djur jag såg på gatorna; apor, kameler, svin, kossor, getter, hundar, katter och hästar men nu så ser man dem inte längre på samma sätt. Det finns ju kossor överallt och man ser dem hela tiden på de mest konstiga ställena, men nu så reagerar man inte längre. Lite konstigt men ändå inte för nu har jag varit här så mycket och jag har snart varit i Indien i över tre veckor denna gång, och kossor är ju liksom Indien i ett nötskal. Däremot kommer jag aldrig att vänja mig vid trafiken här, den är helt crazy och det är ett under att folk klarar av att få godkänt på sina uppkörningar för det känns som ingen har körkort här…

Det är galet vad taggad jag är på morgondagen, nu sjutton ska Munna och jag få till det där nackstycket…

20140326-224307.jpg

Dagens lunch i fabriken, yummie…

20140326-224313.jpg

Här är Ravi, Shweta och Arun.

20140326-224322.jpg

Inte lätt att välja spänne – det är de små detaljerna som avgör.

Share:

2 comments

  1. Joanna 26 mars, 2014 at 19:34 Svara

    Ååh hoppas att grooming bagen blir snygg nu 😀 Läste i ett annat inlägg att det skulle ha läder detaljer? Låter dö snyggt, kommer definitivt inventeras i stallet 😀

Lämna ett svar till Joanna Avbryt svar

Your email address will not be published. Required fields are marked *