InspirationVardagsliv

Mitt liv som föredetta ryttare!

Som megaaktiv föredetting kan jag nu skratta ganska hjärtligt åt det liv jag levde tidigare. Ett liv jag älskade och fortfarande kan längta tillbaka till, men som jag idag har bytt ut mot business i högklackat, även om det fortfarande har med hästar att göra.

En sak är säker, jag önskar att jag visste allt det jag vet idag redan då.

Mitt liv som föredetta hästägare bestod av många timmar i stallet, precis som det är för alla er som fortfarande lever detta, eller ett liknande, liv. Men livet bestod av minst lika mycket häst utanför stallet. Jag lade timmar varje kväll på att google utrustning på nätet, och nu snackar vi färgmatchning. Jag bevakade auktioner på Tradera och snöade helt in på den och Ebay i både USA och Tyskland. Jag älskade att färgkordinera mina outfits och hade jag inte tvättat mina favvobrallor innan en viktig träning mådde jag allvarligt talat dåligt. Jag har spenderat många, många kronor på att matcha benlindor, schabrak, väst och handskar. Jag hade planerat mina inköp noga och när jag var i Globen som besökare var shoppingen viktigare än själva tävlingen inne på arenan nästan.

Jag gillade att linda benen snyggt och jag tyckte inte om folk som inte kunde linda ben utan hade allting som en tjock klump mitt på benet. Jag var också allergisk mot låga ridstövlar och tyckte att det var riktigt fult och kunde själv inte ha stövlar som inte gick högt upp i knävecket och gav mig skav och blödande sår.

Jag hade storstädning i stallskåpet minst en gång i veckan och hade olika rengöringsmedel för att det skulle vara lika rent som i mitt vardagsrum. En ständig kamp alltså…

Jag gillade inte märken som Kingsland eftersom de hade (och har fortfarande) så stora blaffiga loggor och alla använder dem. Kändes, då, i mina ögon enbart som en dyrare variant av HM. Nu diggar jag i stället människorna bakom märket och älskar att läsa ”om oss” på alla stora varumärkens hemsidor. Jag har fått från att gilla varorna till att gilla drivkrafterna bakom dem. Nu är det det som jag är intresserad av. Finns det ingen story bakom märket, ingen själ, så blir det enbart platt för mig och jag tappar snabbt intresset för varumärket.

Men då, back in the days, då var det viktigt att matcha och det gick naturligtvis inte att ha svart sadel med brunt träns, det kan jag tycka än i dag att det är snyggast att matcha om man kan, men det är inte dödsviktigt.

Dessutom gillade jag boots. Jag vet inte varför och jag tror inte min häst behövde det, men gärna boots på alla fyra benen och gärna med ludd. Herre Gud, min stackars häst var utspökad som en julgran ibland.

Jag spenderade timmar med att skriva snygga namnskyltar till min häst och dessutom gjorde jag snygga foderkort och små lappar till de olika middagshinkarna som jag dessutom laminerade in och snyggt klistrade fast överallt där jag tyckte det behövdes. Och det var på många ställen det må jag säga…

Alla täcken skulle hänga i raka led och vara vikta på ett visst sätt. Alla skydd skulle rullas ihop så det tog ännu längre tid att rulla upp dem sen när de skulle användas. All kardborre fastnade ju i varann hela tiden…

Idag är det annorlunda. Nu rider jag bara när solen skiner även fast jag genom företaget fortfarande äger en häst (Max). Jag önskar dock att jag hade lagt mer pengar på att rida bättre än på att se snygg ut. Visst, det är viktigt att känna sig snygg på hästryggen, man rider lite bättre när man känner sig fin, men jag köpte nosgrimmor för att de var snygga inte för att jag behövde dem. Jag red t.ex med en repnosgrimma på min väldigt lydiga häst som inte alls var start men ändå satte jag på en skarp nosgrimma för att det var snyggt. Hur kunde jag? Varför läste jag inte på lika mycket om utrustning som jag läste på kring säsongens trender. Varför tänkte jag aldrig ett steg längre och varför investerade jag inte pengar på rätt saker; tränare, rätt utrustning och och hjälpmedel.

Hade jag haft Perfect Shoulder på den tiden när jag red hade jag haft den jämnt till att börja med. Nu fanns det ju inte innan jag uppfann den, och jag uppfann den ju för att jag hade svag, kutig sits, men tänk om jag hade kopplat på den hjärnhalvan lite tidigare.

Jaja, allting har ju sin tid och jag hade kanske inte varit det jag är idag utan mitt tidigare liv. Så är det kanske och det hör väl till, men ändå…

karin-psofswedenJag älskade att tävla i lag. Här med Stjärnholms Div II lag i hoppning. Jag är tvåa från höger med min älskade häst Lillebror.

karin-psofsweden3 De Vito som jag red under ca 1 års tid. En riktigt fin dressyrhäst som idag bor i Stockholm hos Olivia.

psofsweden-karin1 Min fina, fina Lillebror. Vi tävlade mycket i både dressyr och hoppning. Han fick dock bli en ängel efter 2 års kämpande hos veterinären (Irap, Tidren och en rad andra försökt till behadlingar) efter upprepade kotledsinflammationer som aldrig behandlades hos sin tidigare ägare/ryttare. Det värsta jag varit med om i mitt liv.

psofsweden-karin4

Hästar är ändå livet. Oavsett om man jobbar med dem i stallet eller på kontoret.

 

Share:

3 comments

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *