Vardagsliv

Jag måste få berätta sagan om Lisa

För några år sedan så jobbade jag i Rättvik, på naturbruksgymnasiet där. Super roligt jobb! Jag började efter ett tag att ha träningar någon kväll i veckan och där va det en liten gullig tjej som alltid var med. Hon och hennes mamma hade köpt en liten häst från ridskolan som hon var med och red på. Petro hette han å han var supersöt… Å jätte busig 🙂 Lisa jobbade på med denna lilla sötnos, han var bara 150 cm hög och väldigt kort i sin kropp, men han förvandlades sakta men säkert från en ”ponny” med väldigt mycket egen vilja till en välskolan dressyrhäst som gick både skolor, förvänd galopp och byten.

Varje gång man kom till ridhuset och skulle ha träning, så var Lisa glad, ödmjuk och positiv. En tränares dröm! Alltid gjort sin läxa, alltid egna funderingar och alltid kloka reflektioner.

Eftersom Lisa växte och fick lite för långa ben så fick Petro senare sällskap av Belgarath, en stor, svart herre. Steget från charmig ”ponny” till snygg, 170 cm gångartstalang var stort, men Belgarath, som tidigare varit skadad, skulle nu sättas igång lugnt, så dessa två ambitiösa, utvecklingstörstiga individer fick en stund på sig att lära känna varandra utan press.

Lisa och ”Gerry” har under dessa år, vandrat hela vägen, via LA klasser och väldigt nervösa MsvC debuter. Jag minns alla samtal om hur man ska komma över nervositet, men jag minns också alla lyckliga sms efter vinster och placeringar. Jag kommer också ihåg att det uppsatta målet en gång i tiden, var att starta MsvB.
Efterhand har våra träningstillfällen tillsammans blivit färre och färre, men jag följer dem ändå. Ibland blir det en träning, ibland blir det via Facebook och ibland via Equipe online.
Lisa har under alla år varit den perfekta eleven, inte bara hennes attityd, men också förmågan att ta till sig av träningen. Det finns inget problem som vi har behövt träna flera gånger. Är det en gång löst så är det borta sen. Hennes förmåga att ta till sig och att sedan förvalta det själv är det som gör att hon har nått dit hon är nu. Det och hennes underbara kärlek till sin häst!!!

Varför skriver jag då det här?
Jo, för att jag är så otroligt imponerad, glad och stolt över att Lisa och hennes Belgarath i helgen tog en fantastiskt fin placering i en nationell Int I i Högbo.
Detta visar verkligen att attityden och träningen är allt och att det kräver hårt arbete.
Jag är så glad och tacksam över att jag har fått vara en del av detta, och att jag fick vara med och se där det började. Det ger mig mer motivation, både till att själv fortsätta träna och tävla, men också till att fortsätta undervisa. För shit va glad man blir, när det går bra för någon annan.

Grattis Lisa! Du är värd all framgång!!!

20140424-113620.jpg

Share:

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *