Jag har en sak som jag är fruktansvärt rädd för. Så rädd att jag drömmer mardrömmar om det och så rädd att det faktiskt påverkar mig när jag rider ut i skogen.
Det är inte att möta älg och det är inte att ramla av, även om det så klart inte heller lockar.

Nej, jag är livrädd för något annat. Något som får mitt hjärta att klappa väldigt hårt och något som nästan får mig att svimma. Jag vill bara skrika rakt ut och jag blir faktiskt så rädd att jag börjar gråta.

Jag har drömt mardrömmar om hur det ska bli den dagen det händer och hur jag ska klara av det och varje gång vaknar jag och tror att jag ska dö… Å så i måndags hände det … Inte att jag dog alltså, utan att mardrömmen blev verklighet.

Jag och Rubi var ute och red och så skulle jag skritta genom ett ställe där man rider ganska nära husen och nästan igenom en gård. Då plötsligt får jag syn på den där vidriga, mönstrade, slingriga ormen på vägen. Tur va att den låg på vägkanten så den ringlade ganska fort ner i diket, men fyyy va rädd jag blev och vilken tur att jag satt på hästryggen. Jag började gråta men kunde iallafall hålla mig från att skrika. Min första tanke var att jag skulle ringa hem till min man, men sen efter några meter så kom förnuftet tillbaka och jag kommer på att det spelar ju ingen roll om jag ringer Johan. Vad skulle han kunna göra? Han kan ju inte hämta mig i skogen och skulle jag lämna Rubi kvar där eller? Nej, trösta mig får han göra när jag kommer hem.
Så jag fortsatte min tur hem, med en väldigt hög puls och en konstig och obehaglig känsla i bröstet och magen men efter en stund va även det borta.
Jag kom hem i lugn och ro och kunde göra klart mina stallsysslor innan jag gick in och berättade om min hemska upplevelse.

Så, nu har jag varit med om en av mina rädslor, och jag överlevde faktiskt! Jag är inte botad, och jag tycker fortfarande att det är fruktansvärt hemskt. Men jag kunde ändå hantera det och rädslan la sig faktiskt. Jag ser inte fram emot nästa gång jag ser en orm, men jag vet iallafall att jag inte dör eller svimmar.

Men jag måste erkänna, det är jobbigt att ha något som man är så rädd för. Har ni något ni är rädda för?

IMG_3229.JPG

Tur jag satt på Rubi och inte stod på marken

Share:

28 comments

  1. Ulrica Green 13 augusti, 2014 at 13:59 Svara

    jag är som dig Mariah… Hatar ormar! Fast jag åker bil så håller jag upp fötterna o skriker tex. Mina vänner vet precis hur rädd jag är o många gånger ser de en Men säger inget Men oftast ser jag typ alla dessa, medans ingen annan gör de .

    • Mariah 13 augusti, 2014 at 20:42 Svara

      Jag ser också ormar överallt, även det som inte är orm 🙂 Fy va hemskt!! De säger att det är mycket orm i år.
      Hoppas vi slipper se nå mer! Ha det bra!

  2. Fanny 13 augusti, 2014 at 14:59 Svara

    Jag är så där rädd som du är för ormar, för älgar och spindlar. Jag har peppar peppar aldrig stött på en älg i skogen, och har inte en blekaste om hur jag skulle reagera då. Men med tanke på att jag bryter ihop fullständigt om jag ser en från bilen skulle det nog inte vara en nådig reaktion..
    Spindlar är det nästan svimvarning på, ju större, ju äckligare.

    • Mariah 13 augusti, 2014 at 20:44 Svara

      Jag förstår din känsla. Det är otäckt när man inte vet riktigt hur man kommer att hantera det. Hoppas du slipper stöta på någon.

  3. Zandra Svensson 13 augusti, 2014 at 15:44 Svara

    Klarar inte Heller av ormar! Ser jag dem på tv så kan jag inte ha fötterna på golvet och ser jag en så ser varenda liten pinne på marken ut som en satans orm i flera dagar efteråt! Hua!

  4. Felicia 13 augusti, 2014 at 16:22 Svara

    Jag har en fruktansvärd fobi för att kräkas..
    På vintern är det värst, eller igentligen mellan november-april. Då är det så illa att jag inte ens vågar kolla på min mobil när jag rider, för jag är så rädd att bli åksjuk och kräkas :s
    Läkarna bara tjatar om kbt, men jag vågar inte.

    • Sofie 13 augusti, 2014 at 19:30 Svara

      Äntligen någon annan som har samma fobi som jag! Har aldrig stött på någon annan som är rädd för att spy.
      Jag är verkligen extremt rädd för att spy. Så fort jag börjar bli sådär illamående så de känns som man nästan ska spy så blir jag helt skakig och kallsvettig. Värst är det om man blir sådär äckligt illamående på tex tunnelbanan eller bussen där man liksom inte lätt kan komma av om ifall man måste spy :s

    • Mariah 13 augusti, 2014 at 20:47 Svara

      Jag har lika som er där. Jag tycker också att det otroligt vidrit å jobbigt och jag förstår precis vad ni menar! Men KBT kan verkligen fungera. Du kanske borde testa.

      • Ebba 14 augusti, 2014 at 17:16 Svara

        Herregud! Jag har samma fobi! Jag gick på en skola där tre spydde på mindre än en månad! Jag var så rädd efter det att min mormor fick vara med mig hela tiden i skolan, jag kunde it höra ordet utan att få ångest och jag mådde jätte-dåligt länge men nu är jag lika rädd men har lärt mig att kontrollera rädslan!

  5. Tina 13 augusti, 2014 at 17:48 Svara

    Ormar som är så vackra att se på! Så eleganta på något sätt och så fascinerande, deras sätt att fungera!
    Något jag inte gillar dock är höjder! Eller kanske inte höjden i sig utan risken att falla, då finns det ju ingenting att göra om jag börjar falla, så hjälplöst liksom…

    • Mariah 13 augusti, 2014 at 20:48 Svara

      Tänk va man är olika. Höjder bekommer mig inte alls. Undra vad som gör att man är rädd för så olika saker? Tack för ditt svar!

  6. Ylva 13 augusti, 2014 at 20:45 Svara

    Har inga som helst problem med ormar. Dom rör mig inte i ryggen! Men däremot har jag haft fruktansvärd skräck för getingar. Blev dock relativt ”botad” från det när jag fick barn och insåg att man inte kan bete sig helt hysteriskt inför barnen. Från att ha varit hysterisk skräck har jag nu ”bara” ett visst (stort!) obehag. Så det är väl att betrakta som ett fall framåt, antar jag…

    Älgar, som nämndes tidigare, stöter vi på titt som tätt i skogen här. Körde upp en så sent som förra veckan när jag var ute och red. Det har hänt att vi haft dem i hästhagen tillsammans med hästarna också. Och där vill man väl inte riktigt ha dem….

  7. Lotta 13 augusti, 2014 at 21:06 Svara

    Å jag älskar ormar! Liksom ödlor och annat. Enda djur jag är lite rädd för i svensk natur är nog björnar 😉

  8. malin 13 augusti, 2014 at 21:12 Svara

    ormar och spindlar, uäk. Hoppar i luften om jag ser en orm och ropar på mamma när det är en spindel i rummet.

    värst är älgar däremot. klarar inte av att se dem på skansen ens en gång. jag och Reimar mötte en älg ute i skogen som vägrade att flytta på sig. När den till slut valde att osmidigt röra sig bortåt höll stackars reimar på att dö i en hjärtattack och jag fick mig en härlig flygtur.

  9. melinda 14 augusti, 2014 at 03:47 Svara

    Sjögräs!! Kan hålla på med alla djur som de flesta har fobi för men om jag simmar och känner sjögräs på föttarn så får jag panik å grinar!! Hemskt när man vill bada vid klipporna.

    • Mariah 14 augusti, 2014 at 10:28 Svara

      Ha ha. Va lustigt. Har nog aldrig hört den fobin förut. Så klart aldrig kul att vara rädd, men det va en annorlunda grej. Tack för att du berättade om den!

  10. Jennifer 14 augusti, 2014 at 16:34 Svara

    Hej! Någon har redan nämt KBT men det kan verkligen funka! Min kompis var rädd för myror och det eskalerade för varje år så till slut kunde hon inte ens gå på en gräsmatta eller se dem på bild. Hon gick kbt och blev ”botad”. Hon ångrar att hon inte gjorde det tidigare. 🙂

    • Mariah 14 augusti, 2014 at 18:40 Svara

      KBT handlar om att inte analysera varför du är rädd för något utan det handlar om att lära sig styra över sina tankar och och klara av vissa saker. Funkar väldigt bra på tvångshandlingar och även fobier. Den som har ett problem som faktiskt påverkar livet överlag, tycker jag absolut ska prova.

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *