Vardagsliv

Motiverad av motgång

Förra helgen var det dags för mig och Rubi att kliva ut på tävlingsbanan igen. Det var längesen sist och helt ärlig så var vi kanske inte i vår bästa form. Jag har jobbat jätte mycket hela sommaren på ett nytt jobb, och varit rätt så sliten på kvällarna när jag kommit hem. Rubi har väl inte varit min första prioritering alla dagar och därför valde jag att gå ner lite i klass på denna tävling.

Detta visade sig vara ett klokt men hjälplöst val, då lilla Rubi lekte Allan med mig igenom hela helgen och bara hade hyss för sig hela tiden. Det hade nog inte spelat någon roll om jag red LB eller svår B, vi hade kommit sist ändå 🙂

Vi behöver inte älta tävlingen något mer, jag har redan lagt den bakom mig , men det är spännande att analysera sina reaktioner. Först blev jag lite sur och grinig på honom och kände mig lite dum, sedan kunde jag ändå förstå delvis varför det blev som det blev. Sen, på söndag kväll, efter fyra klasser, med prestationer långt under vad vi brukar och borde ha, så blev jag så ledsen. Jag tappade självförtroendet, började fundera på om något är fel på hästen, fel på mig, fel på kombinationen-oss! Vad skulle jag göra nu? Hur skulle jag ta mig ur det här? Det var ett tag så illa, att jag faktiskt kände ”det är ingen id’e att jag fortsätter” ”jag ger upp nu…”

Men sen fick det gå en dag till och jag ältade det här fram och tillbaka och analyserade, red ett ordentligt pass hemma och kände hur motivationen kom tillbaka.

Nej, jag är verkligen inte bäst i världen. Jag har, precis som de flesta andra hobby och tävlingsryttare, massor med saker som jag behöver bli bättre på och som jag behöver lära mig. Min häst behöver bli mer lösgjord och starkare och jag behöver lära mig hantera honom även när han gör tvärt om.
Men, det jag har, är jävlar anamma, tålamod till tusen och en förmåga att analysera.
Så, nu analyserar jag hur jag ska förändra mig, min träning, min ridning och min inställning för att komma ur det här bottenhålet. Rubi är en produkt av mig och min ridning, å kan jag förändra honom åt ena hållet, så kan jag förändra honom åt det andra också.
Så, denna hemska motgång, som jag inte vill uppleva igen, tände en glöd hos mig. En gnista av revansch och motivation. Nu jä-lar jobbar vi vidare!!!
Hur är det för er och motgångar? Reagerar ni som mig? Reagerar ni ännu mer, eller tycker ni jag överdriver?

IMG_3864.JPG

Rubi och jag innan start.

Bra hästskötare hade jag iallafall!!

IMG_3858.JPG

Share:

10 comments

  1. Joanna 27 augusti, 2014 at 23:17 Svara

    Jag hade en riktig motgång idag, Stilhoppning och jag kände mig ganska självsäker då min häst och jag hade gjort våra två(!) bästa rundor helgen innan. Hon har en tendens att bli väldigt het, både före men framför allt efter hindret men detta är nästan helt borta efter ett år av träning. Men idag, ja det va verkligen katastrof, framhoppningen var latcho lajban men med hopp att hon skulle skärpa sig när vi kom ut på banan. Klarade tre hinder sen gick det verkligen inte mer, hon bara körde sitt egna race och jag hade ingenting att säga till om. Tog inte en enda förhållning och det vart nästan som att åka någon karusell. Snällt nog så fick jag göra en omstart, den starten var näst intill värre. Bocksprång och bakben lite var som. Vart så jäkla besviken, bröt ihop inne på banan men försökte samla mig inför domaren och protokollet. Sen Satt jag och grät i transporten säkert en timme efteråt, kände att allt jobb hade varit i onödan. Tanken att sälja och sluta kom upp i huvudet flera gånger.. Men sen var jag tvungen att samla mig på riktigt, man blir inte bättre av att tycka synd om sig! Tog en våtservet och torkade ansiktet och tårarna 😉 och började jobba. Jag går och lägger mig med motivation, för imorgon så ska jag jobba ännu lite hårdare för att få ordning på min häst, men även mig på själv! Två steg framåt, ett steg tillbaka, alltid!

    • Mariah 27 augusti, 2014 at 23:44 Svara

      Tack så jätte mycket!!! Skönt att höra att fler än jag både har det jobbigt ibland, bryter ihop ibland och sen kommer tillbaka!!
      Lycka till med träningen och jag är övertygad om att ni hittar tillbaka. Ingen träning är förgäves!

  2. Emma 28 augusti, 2014 at 10:28 Svara

    Även om jag själv inte tävlar för tillfället och det är längesen jag gjorde det inom idrott överhuvudtaget så känner jag igen mig. Detta är något som dyker upp för mig fast inom andra områden. Motgångar kommer och automatiska tankar på det är följande: jag ger upp! Sen kommer revansch-lusten när jag ”surat” klart. Detta känns dock ofta som energikrävande och igår lyssnade jag på ett inslag i ”Morgonpasset” i P3 där en föreläsare var gäst. Hen pratade om ”självmedkänsla”. Jag kom att tänka på detta inslag när jag läste inlägget ovan. Länkar till programmet och hoppas att det kanske kan ge nya infallsvinklar även för er, det gav mig nya tankar iaf. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2024&artikel=5947688

    • Mariah 30 augusti, 2014 at 21:37 Svara

      Tack så mycket! Jag ska genast lyssna på det! Mycket snällt av dig. Du har rätt. Denna känslomässiga berg & dalbanan är otroligt energikrävande!
      /M

  3. Mathilda 29 augusti, 2014 at 07:08 Svara

    Ja visst är det väldigt tråkigt när det går mindre bra. Jag blir nog lika som dig, först vill man bara lägga ner, men när ett par dagar gått och man fått lite distans till det så är det en helt annan sak. Då blir det istället motiverande och man vill bara träna NU och bli bättre 🙂

    • Mariah 30 augusti, 2014 at 21:39 Svara

      Ja, vi har nog lite av det där allihop. Det är kanske därför man tävlar också. Inte bara för att glädjas vid framgång, utan sporras vid motgång.
      Tack för dina ord.

  4. Maja 29 augusti, 2014 at 07:16 Svara

    Intressant inlägg!! Det är nog väldigt bra att det får gå dåligt någon gång, då ser man plötsligt vad som gått lite snett och vad man behöver träna mer på. Om man alltid missar i den enkla bytena till exempel, ja då är det väldigt roligt att träna och sedan få till ett högt betyg på dem. Det gör att jag blir motiverad i min träning!

    • Mariah 30 augusti, 2014 at 21:40 Svara

      Jag håller med!! Hur ska man annars veta vad man ska träna på och det är nog det som är drivkraften att träna på en specifik grej, tills den blir så bra den bara kan.

  5. Hanna 29 augusti, 2014 at 07:23 Svara

    Hej! Vilken rolig läsning. Gillar att du skriver att din häst är en produkt av dig och din ridning. Det är så mycket enklare att bara säga att ”hästen gjorde si och så, men jag var minsann perfekt”. Det är nog först när man inser att man själv skapar sin häst, som det kan ske förändringar och förbättringar. Det har jag sett utifrån mig själv och hur jag var när jag var yngre 😉

    • Mariah 30 augusti, 2014 at 21:42 Svara

      Tack, va snäll du är!!! Jag hoppas att fler kunde leta problemen hos sig själva istället för hos hästen. Visst, hästar är olika, men de blir en produkt av oss! Va kul att du läste och kommenterade! Tack!

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *