Vardagsliv

Utveckling och nyfikenhet

Jag är en sån person som hittar njutning och energi i att lära mig och intressera mig för nya saker. Den energin jag får från att bli exalterad över eller lockad av något nytt, gör också att jag orkar med sånt som varken är nytt eller roligt. Ni vet, tvätta, diska, städa, handla, dammsuga osv. Om jag just börjat förkovra mig i något nytt och intressant, så kan tankarna och hjärnan vara kvar i det där roliga, medan jag står och viker tvätten eller dammsuger. Det kan vara en förklaring till varför jag är så lättskrämd 😉 ha ha.

För två år sedan började jag studera på högskolan igen. Eftersom vi ständigt byter kurs och byter ämne, så känns det fortfarande som nytt, vilket gör att jag hela tiden tycker att det är roligt och intressant. Det är ständigt nya ord, nya termer och nya teorier att både förstå och komma ihåg. Visst är det svårt och visst blir jag förbannad och frustrerad ibland, men för varje gång jag har fattat något och kommit ihåg det, så är det så roligt när det dyker upp igen, någon annanstans och jag kommer på mig själv att jag kan det här, jag fattar faktiskt 🙂

För mig, just nu, finns flera olika saker som turas om att bo i mitt huvud, och ibland blir de lite osams om vems tur det är, men snacka om att jag har hjärnan på annat håll 😉

Det första som tar upp min tid just nu är träning. Alltså inte träning med hästen utan styrketräning, på gym och hemma eller någon typ av grupp-pass. Ni som känner mig vet att jag började i botten, rätt långt ner på skalan. Både lite för tung, dålig kondis, sladdrig mage efter att jag fött två barn, älskar godis och egentligen ganska missnöjd med kropp och utseende.

Jag har nyfiket pinat mig in i svettstinkande lokaler för att jobba mig fram till känslan av att jag gillar att vara där. Kanske inte så mycket för doftens skull, utan mer för att det är något helt okänt jag ger mig in på och det är en utmaning att lära sig allt det här.
Jag har läst i tidningar, jag har googlat tekniker. Vad är squats å hur gör man? Åter igen nya termer, nya teorier och ny fakta att förstå sig på.

Idag har jag klättrat upp några små pinnhål på stegen och allt har förbättrats lite, om än väldigt lite, men det som gör det så roligt är att man ständigt märker en skillnad. Jag orkar lyfta tyngre, midjan har faktiskt blivit lite smalare, konditionen lite bättre och jag tycker lite mer om mig själv. Faktiskt inte så långt ifrån samma känsla som i skolan. Det är roligt när man får en utveckling, men det är också roligt att upptäcka nya saker. Att det man har lagt ner tid och energi på faktiskt ger ett resultat! Det är en härlig känsla!!

För att knyta ihop det här svamlet nu så är nästa sak som tar upp mina tankar mera hästrelaterat. Min häst och jag håller på och lär oss trampa! Det är roligt men det går för tillfället inte jätte bra. Han är lite lik mig, han blir jätte arg när han inte fattar och han är egentligen inte supersugen på att anstränga sig. Framförallt inte om det är något som är svårt.

Vi har provar oss fram enligt konstens alla regler. Vi har skrittat med små steg, vi har travat med så steg, vi har tömkört och vi har gått på promenad. Vi har tränat från ryggen och vi har tränat från backen men han blir lika arg och jag blir lika nyfiken på hur jag ska göra och vad jag kan göra annorlunda. Googla, läsa, ringa, smsa.

Alla ger olika tips, olika förklaringar och jag tror att jag har försökt allt. Men så en dag, så hade jag varit ute på en lite längre tur, allt hade funkat bra, han va pigg å glad å det kändes bra, liksom. Jag hoppade av och gick bredvid honom en bit och så petade jag lite på rumpan med pisken…. Å han trampade!!!!!
Så fantastiskt roligt å jag blev så glad! Det va kanske inte så många steg, och den va liksom inte klar för GP, men det va två steg tramp!!!

För mig är nog inte målet att jag ska bli professor eller världens mest vältränade eller att min häst ska trampa som en Gud. För mig är det så roligt att fundera över nya saker, hur jag ska komma framåt. Att lära sig det nya sättet att tänka eller prata. Klara av motgången, växa ur problemet. Nyfikenheten kittlar mig! Sen kommer då det negativa, när jag har nått mitt mål, eller till och med ser mitt mål och vet att jag skulle kunna nå det, då finns inte nyfikenheten kvar. Då har jag tröttnat.
Men då har jag säkert hittat något annat att vara nyfiken på, och står och viker min tvätt och har tankarna på helt annat håll. Jag kan bara bäva för vad det är jag ska bli nyfiken på nästa gång.

Jag vet att jag skrivit ett liknande inlägg om detta en gång tidigare men med lite annan vinkling.
Nu vill jag jätte gärna höra vad som driver dig framåt, vad är du nyfiken på? Är nyfikenhet bra eller gör det mig bara till en impulsiv och ombytlig person?
Det är så roligt med era kommentarer, så ös på bara!!
// Mariah

Share:

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *