Vardagsliv

Vilka krav har vi på ridlärare/instruktörer?

Jag har funderat lite, igen. Jag har tidigare i mitt liv jobbat som instruktör på ridskola och jag har i mer än 10 år haft privata träningar, på olika nivåer. Detta egentligen utan formell utbildning för det, men med min erfarenhet av tävlingar och hästutbildnig som grund. Egentligen är ju det heeeelt fel. För det vi vill, är ju att alla skall ha rätt utbildning för sitt yrke. Dvs man skall ha Svenska Ridsportförbundets instruktörsutbildning eller ridlärarutbildning för att jobba som lärare på en ridskola.
Men, hur är det i verkligheten? Vilka krav har vi på våra ridlärare och stämmer våra krav överens med den utbildning som krävs? På vilken nivå ska en instruktör själv tävla? Behöver den tävla? Behöver en instruktör ens rida själv?

Vad tycker du? Jag vill ju eg svara nej på det. Jag tror att jag kan räkna upp en del instruktörer som inte rider själva längre. Dock är de tränare och inte ridlärare på ridskolor. Samtidigt dyker frågan upp i mitt huvud, vad händer med trovärdigheten när en instruktör tränar och tävlar och ständigt gör mindre bra resultat? Jag menar då inte ett dåligt resultat då och då, utan mer regelbundet. Och föresten, vad är dåligt resultat? Nu är det ju fortfarande dressyr jag menar, och vad tycker ni gränsen går för dåligt, ok, eller bra procentuellt resultat?

På en ridskola tycker jag att säkerhet, hästskötsel/hästkunskap och pedagogik är något av de viktigaste delarna och det lär instruktörsutbildningarna ut på ett bra sätt, men sen kommer det som nog går mig att rynka pannan. Grunderna i ridutbildningen ska ju läras ut ända i från början, som en stege som KAN nå hela vägen till elit. Man behöver ju inte bli elitryttare om man inte vill, men man ska få möjligheten. Kunskapsmässigt alltså!! Hur blir det då om den som undervisar, själv inte kan eller vet?

Jag menar så klart inte att man ska vara GP ryttare för att undervisa 7-åringar, men om man har en bild eller vision om ”vad som komma skall” så kanske man lär ut saker på ett annat vis och har ett annat mål. Är 50% i LA lagom för att undervisa 15 åriga, kunskapstörstande ryttare?

En annan aspekt är ju den omtalade sitsträningen. Kan jag motivera mina elever att jobba på sin sits om jag sitter illa själv? Oavsett om jag utbildar hobbyryttare eller blivande elitidrottare så borde grunden vara det viktigaste och däribland sitsen?
Jag vill jätte gärna höra vad ni tycker, så jag hoppas att ni orkar lägga en kommentar.
// Mariah

20140316-124723.jpg

Share:

26 comments

  1. Ylva 16 mars, 2014 at 14:44 Svara

    Detta är jätteknepigt! Det finns jättebra instruktörer utan formell utbildning och omvänt även riktigt dåliga med rätt utbildning. Det viktiga är att man har förmågan att undervisa. Och att vederbörande säger rätt saker då….

  2. Noj 16 mars, 2014 at 14:48 Svara

    För mig är väl egentligen inte instruktörens tävlingsresultat det viktigaste när jag väljer tränare. För mig är det viktigt att den kan motivera de övningar den vill att jag skall utföra. Om jag inte förstår så skall den ge mig en vettig förklaring, inte bara säga att ”det är bara och fortsätta nöta tills det blir rätt”. Sen är det alltid bra att variera sig och inte alltid rida för samma tränare. De kan mena samma saker men säga det på olika vis, så då kan någonting helt plötsligt falla på plats som man inte förstått tidigare. Sen kan man ju självklart fundera över om man tävlar på samma nivå som sin tränare och den ständigt presterar sämre än en själv, vad de beror på. Men vissa människor är duktiga på att rida, men dåliga på att lära ut så det finns garanterat folk som är duktiga på backen men inte lika bra på att utföra det. Jag tror man skall träna för de tränare som man känner ger en något positivt, sen om de aldrig tävlar eller om de rider på grand Prix nivå, tror jag spelar mindre roll.

  3. Katarina 16 mars, 2014 at 15:28 Svara

    Jag har en instruktör (hoppning) utan utbildning men med stor riderfarenhet, en med utbildning och otrolig erfarenhet (utbildat/ridit in hästar och tränat grand prix) samt en med djup och bred utbildning men utan tävlingsresultat. Det som är den gemensamma nämnaren för dessa tre är deras förmåga att förmedla god ridning samt att ha öga för detaljer. Inte bara ”nu blev det fel” eller ”gör så” utan ”nu blev det fel därför att.. kände du det?” och ”gör så här nu för att då händer det här”. Det viktigaste för mig att att jag får hjälp med just detaljerna och att hitta känslan, vilket mina tränare är utmärkta på alla tre 🙂

    • Mariah 16 mars, 2014 at 16:50 Svara

      Oj, va bra att du har hittat så mycket bra tränare! Jag är glad för din skull. Det hörs också att du fattat vitsen med att träna! Lycka till!

  4. Madeleine 16 mars, 2014 at 19:10 Svara

    För mig är inte utbildningen på tränaren viktig alls. Men den ska ju veta vad den håller på med och varför. Det jag vill ha är en som kan förmedla sig på ett bra sätt så man förstår. Att kunna lägga upp passen bra beroende på häst och ryttare och även ge framtida råd om fortsatt träning för att nå respektive mål. Att den tävlar själv ser jag dock som ett plus då den är mer insatt i just det vi tränar på och vet vad som krävs på en tävling osv. En utan kunskap på ”papper” kan vara minst lika bra som den med 10 olika utbildningar. Nu skrev jag lite luddigt ser jag men ni kanske förstår 🙂

    • Mariah 16 mars, 2014 at 20:34 Svara

      Jag tror att jag håller med dig. De bästa tränarna jag har stött på har varit ryttare själva, utan någon tränar/ridlärarutbildning.
      Tack för att du tog dig tid och svarade.

  5. Pauline 16 mars, 2014 at 19:15 Svara

    Jag tycker att det är jätteviktigt att min tränare är duktig på att rida och sitter snyggt på hästen. Har svårt att få förtroende för att han/hon ”vet vad han/hon pratar om” ifall jag inte har bevis för att denne faktiskt kan rida.

  6. Jenny 16 mars, 2014 at 19:24 Svara

    Jag tittar på tränaren uppsutten på egen häst finns där samspel och harmoni?
    Tränarens hästhistoria dvs hur har hästar mått och gått
    Är många hästar avverkade och sönder vänder jag i dörren

    • Mariah 16 mars, 2014 at 20:23 Svara

      Va klok du är! Det var ett nytt (för mig) sätt att se på det! Spännande! Tack för din kommentar!

  7. Egymr 16 mars, 2014 at 19:53 Svara

    Jag som är en inget-vidare-duktig-hobbyryttare vill ha en instruktör som kan förklara för mig vad jag borde göra bättre. Jag har haft instruktörer som har varit oerhört skickliga ryttare själv, och mycket av ridningen sitter så i ryggmärgen på dem att de helt enkelt inte kan förklara vad jag gör bakvänt, de har inget sätt att förmedla det de själva ser som självklart. Av bara den anledningen rider jag hellre för en instruktör som är medioker i sin ridning än för en som excellerar i sin gren.

    Bara för att ge ett novisperspektiv på frågan…

  8. Alva 16 mars, 2014 at 19:56 Svara

    Jag anser att en tränare inte behöver vara utbildad faktiskt, många gånger är dom bästa tränarna inte utbildade. Man kan även fast man inte är utbildad bara ha ridit länge och vet hur det ska se ut helt enkelt och kan utefter det ge bra konstruktiv kritik och beröm till andra ekipage.
    Dock så vill jag själv träna för tränare som tävlar på hög nivå själva, då ser jag upp till dom och tänker ”lär mig allt du kan så jag kan bli lika bra som dig!!” Förstår du lite vad jag menar? Jag tycker inte man bör vara utbildad, man kan vara en mycket bra tränare ändå.
    På ridskolor gäller samma sak, men viktigt att ridläraren är bra på just det här med att eleverna lär sig hur man rider fram ordentligt osv. När jag rider träningar i dressyr för tränare på min ponny så har jag ju värmt upp själv och rider intensiva 30 minuter, men på ridskola rider man ju oftast 1 timme och då ingår det ju fram och av skritt samt uppvärming och avslut. Det skulle egentligen vara bättre om man åtminstone hade skittat fram innan lektionen började. Men tillbaka om det med tränare. Jag anser att tränaren ska vara en duktig och mycket erfaren på banorna så man kan se upp till sin tränare

    • Mariah 16 mars, 2014 at 20:21 Svara

      Tack för dina kloka åsikter och tankar. Jag har också ridit för fantastiska tränare som inte har en utbildning på papperet men som verkligen lärt mig. Jag förstår vad du menar. Tack och lycka till!

  9. Lina 16 mars, 2014 at 21:15 Svara

    Tack för ett så himla klokt inlägg! Jag håller verkligen med dig hela vägen. Har många gånger funderat på varför det alltid krävs utbildningar på pappret till tex ridskola när det inte är det som gör tränaren. Jag tycker det är viktigt med en tränare som rider och helst tävlar själv. Då vet de hur det känns, vilka situationer man kan hamna i och de har enligt mig lättare att undervisa. Jag rider hellre för en person som ”bara rider och tävlar själv” än en person som har alla utbildningar på pappret men inte tränar själv längre. Detta är såklart olika från tränare och tränare hur duktiga de är, men jag tycker att det handlar mycket om status när det är utbildningar på pappret som pratas. Många i min omgivning skryter med att de tränar för A-tränare när jag själv inte alla tycker dessa A-tränare har gett mig något speciellt. Utan att någon annan utan utbildning har gett mig mer. Jag tränar helt enkelt för de som får det att fungera och de som får mig och min häst att utvecklas åt rätt håll.

    • Mariah 16 mars, 2014 at 21:31 Svara

      Tack för ditt svar. Jag kan delvis förstå varför man har ett utbildningskrav till tex ridskolorna, men jag tycker också att det ska vara viktigare hur man rider/utbildar häst själv också. Men precis som du säger så finns det många med utbildning som inte är så duktiga.

  10. marie 16 mars, 2014 at 21:42 Svara

    Tja jag rider mer åt den klassiska dressyren (spanska rid) och de som lär ut det har ingen utb. Har ridit länge för den engelska stilen men den korta tid som jag bytt över har gett mig mkt mer aha än då jag slet i den engelska och trivs då jag tycker den är mkt mer harmonisk. Och när jag red den engelska så red jag ändåst för tränare som var utb.

    • Mariah 16 mars, 2014 at 22:35 Svara

      Härligt att du har fått aha upplevelser och synd att du fick vänta så länge på dem. Tack för dina kommentarer!

  11. Erika 16 mars, 2014 at 22:29 Svara

    Vi har både utbildade och outbildade tränare på vår ridskola, jag glädjs åt att rida för de allihopa. för att de förmedlar känslan. sedan tittar alla på olika sakers den utbildade tränaren tittar mer på hästens rörelser, den outbildade ger sig på min sits. det ger mig mycket eftersom jag svetsar ihop det i mitt huvud. ”Såhär ska det kännas även när jag planerar med blicken bättre och hur gör jag med sitsen och varför blir hästen spänd när jag rätar på mig och inte när jag är framåtlutad”
    ah luddiga tankar men bra inlägg! man ska inte döma för mycket av tränarens bagage.

    • Mariah 16 mars, 2014 at 22:33 Svara

      Tack så mycket för din kommentar. Det är jätte spännande att höra era erfarenheter. Va bra att du har bra tränare.

  12. Alexandra 17 mars, 2014 at 11:01 Svara

    Jag har växt upp på ridskola och senare gått över till att rida privat. Jag har även utbildat mig på Flyinge ett år till unghästutbildare och förra året till ungdomsledare och ridledare. I och med det har jag haft förmånen att träna för några av de främsta tränarna i landet i hopp och dressyr. Jag kan säga så här att jag tycker inte det handlar så mycket om tävlingsmeriter eller utbildning på tränaren utan det handlar mkt om personkemi och pedagogik om man gillar tränaren eller inte. Jag har haft tränare som varit mycket bättre än andra och då kanske de inte är ens hälften så meriterade och kända som de andra. Man ska gå på sin egen magkänsla när man väljer tränare och ta den som känns rätt för just dig!

    • Mariah 17 mars, 2014 at 15:41 Svara

      Tack för dina åsikter! Va härligt att höra att det inte alltid hänger på utbildningen på papperet! Lycka till!

  13. Johanna 17 mars, 2014 at 18:33 Svara

    En bra tränare ger mig verktygen som jag & min häst behöver för att kunna utveckla vår relation & för att kunna utvecklas tillsammans så att jag kan skola min häst till att bli frisk & stark. Tränaren i sig behöver inte vara utbildad, det viktigaste är (som andra skrivit före mig) förmågan att lära ut & att tränaren har förmågan att se mig & min hästs behov. Tränaren behöver ha förståelse för mina värderingar & vi kan föra en dialog sinsemellan, en bra tränare har nog med kunskap för att säga varför något sker eller inte sker och sedan ge konstruktiva förslag till lösningar. Jag skulle aldrig kunna rida för en tränare som jag själv inte sett rida eftersom att jag då inte skulle kunna lita på att vi är på samma spår…Tränaren behöver inte ha tävlingsmeriter.

    • Mariah 18 mars, 2014 at 13:23 Svara

      Tack för att vi fick läsa dina åsikter. Låter jätte klokt tycker jag! Lycka till med din jäst och er träning!

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *